Hoppa till sidans innehåll

Lite tankar från Paul Rosenquist inför helgens SM

02 SEP 2010 18:04
När för min del årorna lags ner efter ett inte allt för lätt beslut att jag inte kände att jag bör satsa vidare, har en sorts sorgprocess pågått. Medvetet höll jag mig borta från rodden. Lättad att av inte behöva ro längre, samtidigt ledsen att inte vara ”roddare” längre. Rodden är ju ett monster, och monstret är bara lugnt när den matas med många timmars träning.
  • Skapad: 02 SEP 2010 18:04

Men jag lyckades lura monstret genom att kunna dölja mig i vilda seglingstävlingar som fick mig fara genom hela Nordens skärgård och nya äventyr på mer tropiska hav med min surfski (ocean racing kayak). Det som följer nu är min vinkel på vad som pågår bland SRF:s herroddare.

 

Trots vår lilla grupp på cirka 15 vuxna manliga roddare finns det sub grupper i den gruppen. Vi har ju dom som alltid finns, aldrig slutar och är i samma fina form år in år ut. Janne och Robban. Dom är anledningen att Magelungen inte har växt igen helt. Sen finns det en grupp som ror mycket i olika besättningar och alltid ställer upp för att få en lagbåt ut från bryggan. Till exempel Ruairi, Micke, Jocke, Walle, Micke O, Tobbe E. Sen är det nån som inte kan stå emot Henrik N smittande entusiasm och år in år ut dyker upp igen. (jag) Vi har ofta ett antal flyttfåglar som gör mellanlandning på SRF och ibland har svårt att komma loss igen. I år i form av den proteindrickande Schweicharn Matthias.

Att Henrik är en egen kategori som inte nån annan passar i är klart. Hur olika alla nu än är, hur annorlunda alla nu tränar, och hur olika vi nu alla tänker om vad rodd betyder for var och en, har vi en grej tillsammans.

 

Vår känsla för hur ett roddrag ska dras och hur en båt ska flyttas. Sedan finns ambitionen i varje person att verkligen kontinuerligt leta efter denna känsla. Oavsett om årets förberedning har varit att cykla budcykel, paddla kanot på havet, trampa Vätternrundan, försöka dra sönder roddmaskiner mitt i natten, eller kämpa bort läskiga sjukdomar. Alla vill samma sak!

Årets största utmaning är att på nått sätt få alla dessa grupper att mötas och enas om vem som ska dra i vilken åra. För, när vi var en mer sammansvetsad som grupp, var vi tvungen att dra roddmaskins tester och ro oändligt många seatrace lopp på Magelungen för att forska fram vem som skulle sitta var. Nu ett antal år och många SM tecken längre har vi förfinad vår procedur. Vi var överens att tidsbrist (3veckor kvar till SM) gjorde att vi inte kan ro roddmaskin och seatrace. Vi uppfann ett mycket mer distingerad sätt att lösa problemet utan att behöva svetta. Ett 5 timmars möte (tidsbrist??) där vi i stort sett genom att titta på varandra lyckades komma fram med en lösning. Exakt hur och vad som blev bestämd vet ingen men 75% av två båtar blev bestämt. En åtta och scullerfyra. En mindre form av uttagning mellan den sista platsen i scullerfyran skulle göras och dom sista två platserna i åttan skulle på ett annat oförklarlig okänd sätt bestämmas. Sjukdom och stress gjorde tillslut att seatracet för 4x onödigt och båten blev därmed: Walle, Jocke, Henke och Paul. Åttan blev samma pojkar plus Robban, Janne, Matthias, Elgen på stråk och vårt nya stjärnskot till sturfru Lena.

 

Dags att börja träna. Från första draget var det klart vad det här laget ska göra. Vi ror inte perfekt. Visa av oss har ju 0 km i kroppen. MEN, tackvare den attityden vi har gemensam är det ett rent nöje att få hänga med! Fokus blev det direkt och att ta itu med en hel del mjölksyraovan. Våra pass blev därmed förnämligen att dra 1000 meters intervaller. Sällan under 32 takt. Rodd monstret väcktes direkt till livs! Det blev hårda pass där vi fick uthärda långa monologer från Henrik i vändningarna om kontakt med vattnet och vikten av att släppa iväg båten stort. Det tillsammans med lite kommentarer från den lilla blå båten med den hårdast jobbande roddräkten (nya gränser för hur töjbar tyg kan vara stretchas fortfarande) i norra europa gjorde att vi verkligen lyckades ladda ordentligt inför vårt SM lopp. Takterna flög upp högre och högre. Att kunna ro 500meter över 40 takt med full längd och kontakt blev en realitet istället för en (mar)dröm.

 

Båtarna är nu lastade, och kropparna får vila lite. tre förkylningar och en stressad Robban är väl bevis på att vi har kört så hård vi kunde. Jag ser enormt mycket fram emot att hamna på startlinjen, och känna hur Janne få hela båten att darra, ser hur Henke tror han är i Atlanta igen och höra hur cool Älgen är, och känna själv hur det gnistrar i kroppen. Längtan efter att dra det andra draget i starten helt ren och perfekt, och höra hur ZÖK sprutar iväg. Yep, det kommer att blir en rolig helg. För att inte tala om vår 4x. Den har ju en fantastisk svit på SM och den ska fortsätta! Som det har känds bra i åttan, så har det varit magiskt i 4x. Ajajaj…nu börjar monstret bita lite. Ska man kanske rigga på Lola igen? Hade inte en vinter legat på luren hade det inte varit en fråga tror jag.

 

Hur det kommer att gå nästa vecka vågar jag inte säga. Vi har gjort vad vi kunnat. Vi har respekt för att de flesta av oss inte har rott mycket på sistone samtidigt vet vi att vi verkligen ror bra. Att vi har lagd ribban enormt hög på våra träningar och att vi kommer att ha två stycken fulla startfält att kunna bita i!

 

 

Stå på!

 

Paul

This is a mailto link  

 

Skribent: Paul Rosenquist


Mer information om journalen

SRF på Facebook

Medlemmar rekommenderar vi även ansluter sig till Facebook-gruppen SRF-roddare för kommunikation mellan medlemmar.

SRF vaccinerad mot doping

Postadress:
Stockholms RF - Rodd
Joakim Piela, Bastugatan 4
11820 Stockholm

Besöksadress:
Lidovägen 22
11525 Stockholm

Kontakt:
Tel: +4686610144
E-post: ordforande@stockholm...

Se all info